Slutligen är det dags för vad ögat kommer att se, kaklet på väggarna och klinkern på golvet.

• Ingenting slÃ¥r keramiska väggbeklädnader i känsla eller kvalitet. Det blir bara sÃ¥ himla bra !

I det här kapitlet så kommer jag visa hur plattsättningen går till, även om inte alla momenten kommer avhandlas så är min ambition att försöka få med dom viktigaste punkterna.

Underskift med tunnskikts metoden

Det finns olika metoder att sätta plattor. jag kommer att visa lite grundläggande information i användandet av tunnskikts metoden, (vanligaste sättet att fästa plattor.)

Det finns två olika skolor när det gäller hur plattor skall sättas. Dom som sätter ett underskift och dom som hängsätter plattor. Jag har väldigt sällan hängsatt plattor utan jobbar nästan uteslutande med underskiftsmetoden.

Underskiftsmetoden bygger på att man sätter ett nedre skift runt alla väggar som sedan får stå och torka, därefter kan man bygga vidare på väggarna utan att underskiftet glider omkring. Väggarna sätts vanligtvis först och golvet sist, exempel på undantag kan vara om sockel skall användas. I så fall läggs golvet först och sedan sätts sockeln som samtidigt får tjäna som underskift. Anledningen till detta är att man brukar vilja att sockelns fogar följer golvets fogar.

Det första man måste göra är att ta ut en rak linje runt hela rummet. Förr i tiden använde man ett vattenpass, och det fungerade ypperligt. Men av bekvämlighets och tidsskäl så jobbar jag med ett laserpass. Varianten av laserpass som jag använder ritar ett streck på rummets alla väggar samtidigt.

När man har hittat sin linje, så märker man ut den med hjälp av exempelvis ett vattenpass.

Då golvet faller mot brunnen så innebär detta olika golvhöjder i rummets alla hörn. Så att ställa in lasern efter endast en platta på ett ställe fungerar inte. Att göra så kan resultera i att plattorna i dushdelen (som är den lägsta punkten) får 5 cm fog ner till golvet.

Vad man får göra är att jämka lite. Man sänker helt enkelt linjen tills plattorna i badrummets lägsta del hamnar i nivå med det kommande golvet. Vissa plattor som hamnar över linjen måste klippas tills rätt storlek uppnås. Golvplattorna kommer senare att dölja den fula naggade kanten.

Innan man påbörjar plattsättningen så måste man lista ut huruvida man skall starta med hel eller skuren platta !

Det ultimata är om man kan använda sig av hela plattor överallt. Men att ha sådan tur är orealistiskt !

Man får planera in skärningar så att dom hamnar där dom syns minst. Hörn som är väl synliga där brukar man använda sig av hela plattor i underskiftet. En liten fälla är väggar som lutar utåt. Om man börjar med hela bitar där så kommer resultatet bli att fogen i hörnan ökar för varje nytt skift. I ett sådant läge är det listigt att börja med en skuren bit, detta för att när fogen sticker iväg så blir det lätt att kompensera genom att skära till nästa bit lite större än den föregående. Problemet löser sig självt så att säga.

Man kan även välja att helt centrera kaklet på väggarna med exakt lika stora skurna bitar i båda hörnen. Ibland kan det vara så att man väljer att centrera plattsättningen runt exempelvis ett fönster, sådana fall resulterar oftast i olika storlekar på plattorna i respektive hörn. Behållningen blir dock att själva fönstret får en snyggare inramning.

Dörren är en annan region som för den ovane kan ställa till problem. Fogarna måste mötas snyggt ovanför dörrposten. Så att börja med en hel bit på varje sida om dörren är en dålig idé, då plattorna knappast per automatik kommer att mötas fint ovan dörren.

Botemedlet är tumstock och sunt förnuft !

Efter att man är säker på hur man skall sätta underskiftet så kammar man på sättmassan (kakelfixet.)

Även om jag klarar av att sätta plattorna med rätt avstånd från varandra endast med hjälp av ögonmåttet. Så föredrar jag att använda mig av ett snöre, mycket på grund av att plattorna då stabiliserar varandra och risken för sjunkande plattor minskar. Att peta in bitar av kartong under plattorna är också ett bra sätt att hålla dom på plats. Tänk på att underskiftet kommer att bestämma rakheten i kommande skift, så nogrannhet är ett måste.

Lätt som en plätt sätter man sedan väggarna

När allt är fogat och inredning  är monterad, samt när tak / dörrar / fönster är listade. Först då ser man hur bra det blir. Många tunga suckar har ibland hörts under arbetets gång av kunderna. Helt enkelt för att det är svårt att föreställa sig slutresultatet när hälften av väggarna är satta och snören hänger kors och tvärs.

Ytterhörnslister

I dom fall där ytterhörnen skall kaklas kan man använda sig av ytterhörnslister för att uppnå ett snyggare resultat, samt för att skydda kaklets kanter. Det är ganska lätt att nagga kanten på en kakelplatta om man är oförsiktig. ytterhörnslisten skyddar mot detta.

Ytterhörnslister finns i olika material och färg. Jag föredrar att använda mig av modellen ovan i aluminium, då jag finner dom mer estetiskt tilltalande. Plastvarianterna är mer lättarbetade och kostar mindre, men dom har en tendens att gulna efter ett tag. ytterhörnslister finns att tillgå i diverse olika storlekar beroende på plattans tjocklek. Dom vanligaste måtten är 6 - 10 mm.

Bilderna visar principen dom används på.

Hörnen sågas i 45 grader.

Fogat och klart ! Jag bör påpeka att det ser lättare ut än det är. Att få till plattsättningen runt dessa ytterhörnslister kan vara knivigt, men i slutänden så är det värt det extra arbetet. Som tur är så döljer fogen ganska bra mindre misstag.

Sättmassan (kakel fixet)

Det finns mängder av fix för olika användningsområden. Vissa sorter kan man ha endast till väggar, andra sorter lämpar sig bättre till golv. Har man använt sig av en värmeslinga måste man vara nogrann med att använda sig av ett fix som tål dom påfrestningar som då uppkommer.

Stora plattor i måtten runt 30 cm gånger 60 cm som skall bli golv, sätter man lämpligtvis med flytfix. Kanske använder man sig av ett superfix till mosaik för att underlätta hängsättningen. Vitfix bör man använda när man sätter glasmosaik eller andra plattor som är genomskinliga, detta för att bibehålla lystern i glaset. Ett grått fix kan där göra ytan matt och livlös.

Att fördjupa mig i ämnet kakelfix här på bloggen känns svårt, då det blir lite för mycket överkurs av det hela. Om jag får frågor i ämnet så kommer jag uppdatera detta avsnittet i framtiden.

Det finns dock en del praktiska saker som jag tycker bör nämnas med fixet !

När man kammar på sättmassan på väggarna så skall man tänka på att (rillorna) skall löpa lodrätt på väggarna i utrymmen där det det finns vatten. Tanken är att eventuellt vatten (fukt) lättare skall kunna transporteras neråt, och inte bli stående mitt på väggen som fallet kanske blivit om (rillorna) löpte vågrätt. Bilden nedan visar lodrätta rillor.

Varför kammar man ut rillor på väggarna ? Kan man inte bara bredspackla och trycka dit plattorna !

Rillornas funktion är att släppa ut luften bakom plattan, följden av detta blir att man får maximal täckning med fix. Att bara bredspackla väggen kan få till följd att fixet endast greppar några få punkter på plattan, samtidigt gör avsaknaden av rillor justeringen av plattorna svårare. Man vill inte att plattorna skall (tanda) alltså sticka ut här och var. Om man drar handen över väggen så skall den kännas slät när man är klar med sin plattsättning. Rillor är ett måste !

Är man osäker på om man har god täckning bakom en platta eller ej, så kan man lyfta på den med en kniv eller dylikt och kontrollera. Man måste vara rädd om eventuell fuktspärr när man gör detta. Ser man att täckningen på plattans baksida är 80 % eller mer då är det godkänt.

OBS: Man kammar inte på mer fix än man klarar av !!!

Så länge rillorna känns klabbiga kan man sätta plattor på dom, men när dom känns torra och det bildats ett skinn på ytan, då måste man kamma om ytan. Om man sätter plattor på för torra rillor så kommer plattorna att lossna i framtiden. Fixet har en ibland en förmåga att torka lika snabbt som mjölk kokar över.

Plattsättar verktyg

Det finns speciella kammar som man drar ut fixet med på väggar och golv. Bilden till höger visar en sådan. Jag personligen tycker dom är synnerligen obekväma att jobba med. Helt enkelt för att jag är inarbetad på kammarna som bilden nedan visar.

Olika tandningar används till olika plattstorlekar. Rent generellt kan man säga att till stora plattor använder man grövre tandning, och till små plattor använder man en finare tandning. Kammar av den variant som jag använder med finare tandning finns ofta att köpa på din lokala bygghandel. dock finns inte min variant av den grövre modellen att få tag på, dom tillverkar jag själv.

Murarsnören finns i olika tjocklekar. Den vanligaste tjockleken är 3 mm. Om man sätter kakel med underskiftsmetoden så är snören ett måste.

Skärmaskiner finns i olika storlekar, på bilden ses en väl använd skärmaskin av modell mindre. Plattor runt 25 cm och uppåt kräver en större maskin.

För mer komplicerade skärningar så behöver man en vinkelslip med stenklinga. Används ej utan skyddsglasögon.

Man behöver en rejäl visp, och en borrmaskin man inte är rädd om. Min maskin är köpt på Rusta för ett par hundra kronor, (och den håller förvånansvärt bra) Skulle den gå sönder så är det bara att köpa en ny. Använd alltså inte den finaste maskinen ni har när ni blandar bruk, fix, flytspackel eller dylikt, dom brinner upp ganska lätt. Men hurra för Rusta i det här fallet ! Det finns även maskiner som är ämnade för att blanda bruk med, som man säkerligen kan hyra på Cramo eller dylikt. Jag har dock aldrig trivts med den modellen.

2009-01-20 har nu avverkat 2 st Rusta maskiner. Använder nu en dyrare Bosch som även den kommer att brinna upp en vacker dag.

Vad som i grund och botten behövs för plattsättning i ett ett badrum är som följer.

1. Kammar

2. Kakeltång

3. Snören

4. Vattenpass

5. Skärmaskin

6. Vinkelslip med klinga för sten

7. Visp + blandare

8. (Lämplig rätskena till golvläggningen)

9. Murarhinkar och murslev

Fogningen kräver en fogbalja och en svamp, samt en fogbräda att dra på fogen med. Gummihandskar är ett måste när man fogar, då fogen är väldigt uttorkande på huden.

Om ni någon gång skulle ge er på att vinkelslipa i kakel eller klinker glöm då inte Skyddsutrustning. (Hörselskydd och skyddsglasögon)

Gör det Själv

Under hela detta avsnittet som gäller plattsättningen så har jag ingenstans skrivit att ni inte bör uföra plattsättning själva. Man kan till och med hitta lite tips och knep i detta kapitlet samt anvisningar om vilken sorts verktyg som behövs. Varför nu detta ?

Därför att resultatet kan inte bli en vattenskada, det kan i värsta fall bara bli anskrämligt att titta på.

Faktum är att vattentätheten har med fuktspärren att göra och inte med själva plattsättningen.

Men fuktspärren kan förstöras under själva plattsättningen.

Skulle jag då åtaga mig ett jobb där jag ansvarar för vattentätheten men där jag inte utför plattsättningsarbetet ? Svaret är att det hade jag inte ! Därför att som ovan nämts, någonting kan hända under plattsättningsfasen som skadar fuktspärren.

Efter det påståendet så kan man fråga sig varför jag lagt tid och energi på att så utförligt förklara vissa aspekter av plattsättningen. En av anledningarna är att det hade känts som ett antiklimax för er läsare om jag endast hade visat lite bilder på färdiga badrum i detta kapitlet. En annan anledning är att det faktiskt finns utrymmen som inte kräver en fuktspärr. På dessa platser tycker jag att vem som helst kan prova på att sätta plattor. Vedrummet eller pannrummet kan vara lämpliga (prova på) ställen, då (antagligen) ingen kommer att bry sig om huruvida det blir rakt eller ej där. Ovanför en diskbänk eller kanske framför en kamin är andra exempel på var man inte behöver en fuktspärr. Här skadar det dock inte om det blir rakt och snyggt, så öva först där ingen har ont av resultatet !

Se även avsnitten Brunnen och Fogning.

/Fredrik